Debattartikel skriven av Ewa Sundkvist
Publicerad i Karlskoga Tidning 2008-12-30

Värdighet

Som fullt frisk är det svårt att tänka sig in i situationen att få en stroke eller på något annat sätt bli handikappad och beroende av andra människors hjälp. Att inte kunna ta upp servetten som ramlar ned på golvet, ständigt sätta i halsen eller inte kunna gå på toaletten själv, att inte kunna vara ensam i de mest intima situationer.

Men det är ju så många handikappade och äldre människor har det, därför är det extra viktigt att alla människor garanteras en värdighet, oberoende hur livssituationen ser ut.

Regeringen med folkhälsominister Maria Larsson i spetsen tillsatte en utredning som heter just värdigt liv i äldreomsorgen. Den handlar om att ingen ska behöva känna oro för att bli gammal. Värdighet i äldreomsorgen handlar om respekt för människan. Trygghet handlar om att vara garanterad att få den omsorg man behöver men också att kunna få bestämma hur man vill bo och av vem man ska få hjälp av när det behövs.

Det borde finnas en värdighetsgaranti i alla sammanhang där man har vård och omsorg. Det handlar om att på ett mätbart och konkret sätt berätta om innehållet i äldreomsorgen. Garantin ska följas upp kontinuerligt, både genom att vi aktivt tar reda på människors upplevelser av vården till exempel genom enkäter eller intervjuer, och genom matchning mot den befintliga klagomålshanteringen.

Naturligtvis hjälper inga lagar i världen om man inte ha en värdig respekt för varje människa. Men en garanti skulle hela tiden sätta fokus på dessa frågor och det skulle också kunna bli enklare för chefer och ledarskap att hänvisa till.

Det borde vara rimligt att alla medborgare ska kunna få tydliga besked om vad man kan förvänta sig av äldreomsorgen.

Om just värdighet i livets slutskede har det publicerats en uppsats vid Örebro Universitet av Lise-Lotte Dwyer. Det är en gripande läsning där hon har intervjuat några äldre damer.

”De äldre lever i tystnadens kultur och personalen i görandets. Det är då svårt att skapa möten mellan människor och samtal beskrivs förekomma i begränsad omfattning. Bristen på delaktighet i utformandet av vardagen på det särskilda boendet är tydlig.”

Dwyer beskriver vidare hur personalen kämpar med ett ideal, hur de skulle vilja att det var och verkligheten och en av slutsatserna är att personalen behöver stöd.

Vi har garantier för många skeenden och ting i livet men för hur vi vill ha omsorgen när vi blir gamla och sjuka har vi egentligen inga garantier.

 

Ewa Sundkvist, kristdemokraterna

Oppositionsråd i Örebro läns landsting