Debattartikel
av Ewa
Sundkvist,
2009-06-24
När läkemedel gör större skada än nytta
Mediciner av olika
slag är en välsignelse för mänskligheten. De flesta har upplevt hur en
penicillinkur har vänt en otäck infektion till hälsa. Men alla vet också att
det kan vara farligt med mediciner. Alltför stort användande av penicillin
ger resistenta bakterier vilket kan innebära att infektioner kan bli
livsfarliga.
Därför är det
glädjande att Göran Hägglund (KD) och Socialdepartementet tillsätter en
arbetsgrupp för läkemedelsfrågor.
Tyvärr övermedicineras
många människor, i synnerhet äldre, som leder till allvarliga besvär. Ofta
har det att göra med bristande kompetens och kommunikation.
Sedan 1970-talet har
förskrivningen av läkemedel till äldre fördubblats. Då hade en äldre person
i genomsnitt 3,5 mediciner, idag handlar det om 7 läkemedel. Det betyder att
läkemedel inte bara botar och lindrar utan läkemedel skapar också sjukdom.
Det finns flera
komplikationer när det gäller läkemedel och äldre. Läkemedel utsöndras
långsammare hos äldre människor vilket kan betyda att koncentrationen av
läkemedel blir högre hos en äldre människa än en yngre. Vissa mediciner ger
oväntade biverkningar hos just äldre. Ett exempel är droppar mot grön starr
som kan orsaka förvirring, mardrömmar och till och med hallucinationer.
Risken är att man sätter in läkemedel mot hallucinationerna istället för att
undersöka biverkningar från patientens mediciner.
Läkemedelsbiverkningar
har blivit en av de vanligaste orsakerna till sjukhusvård av äldre. Det är
en märklig konsekvens och absolut oacceptabel. Det är en etisk och moralisk
fråga hur vi hanterar varandra och i synnerhet äldre.
Det finns olika sätt att
motverka övermedicinering. Det borde vara större samverkan mellan läkare och
apotekare i vården. Det är inte säkert att läkemedelsgenomgångarna förklarar
varför patienten reagerar som den gör. En apotekare, farmaceut, vet vad som
händer när olika läkemedel reagerar med varandra. Vid ett försök i Uppsala
involverade man läkare, sjuksköterska och apotekare vid utskrivningen av
patienter. Studien visade att apotekarens insatser i vårdteamen ledde till
en minskning i återinläggningar. Här finns mänskliga och samhällsekonomiska
vinster att göra.
Det måste också ske en
genomgång vid överföring från sjukhus till kommunerna om läkemedel. Det är
oftast där som det brister. En patient blir utskriven från sjukhuset till
kommunal äldrevård som inte alltid har den medicinska kunskapen.
Därför finns det också
skäl för äldrevårdscentraler eller något slag av äldrevårdsteam, där det
finns geriatrisk kompetens och där man har kunskap om hur äldre människor
reagerar på läkemedel, men också hur olika sjukdomar kan yttra sig olika på
en äldre än en yngre.
Men ytterst handlar det
om livskvalitet. Allt går inte att bota varken med fler eller färre
läkemedel utan det handlar om att ge äldre människor det unika värde som de
har. Många sjukdomar kanske inte heller går att behandla med läkemedel utan
måste ”behandlas” med social gemenskap och vanlig medmänsklig omsorg.
Ewa Sundkvist, Kristdemokraterna
Oppositionsråd Örebro Läns Landsting