Krönika av Ewa Sundkvist, augusti 2009 i Hemmets Vän
Etiken sitter i papperskorgen - en medelålders tants moraliska
funderingar
Sommartider, det är vackert med grönskan. Sverige och Norden är underbart
vackert i sommartider. Visserligen har regnet ganska ofta stått som spön i
backen men det har inte hindrat små utflykter. Allt behöver ju inte vara så
märkvärdigt alltid.
Lite kaffe, äggmackor och
något utflyktsmål på lämpligt avstånd. Visst låter det som en riktig idyll, det
är det också om man inte behövde sitta i en massa skräp.
Hur tänker folk som har varit
på Mc Donald med hela hamburgermenyn, och som äter upp det mesta, reser sig upp
och går och lämnar kassar och kartonger precis där de har suttit? Vem har dom
tänkt ska städa efter dem? För det måste de väl ha tänkt att någon ska göra
eller tror de att saker och ting bara försvinner i samma stund som de reser sig
upp. Då kan jag tala om att det inte gör det. Skräpet ligger kvar, dag efter dag
och månad efter månad, och om det redan ligger skräp på ett ställe så anser
tydligen en del att man kasta ännu mer skräp där. Så har den fina utsiktsplatsen
blivit en sopstation.
Detta kan man ju som
medelålders tant förfasa sig över och många tycker nog att det inte är så mycket
att gå igång på. Men jag tycker att det tyder på något mer och djupare.
Det handlar om synen på vårt
gemensamma, att ta ansvar och tänka både på naturen och sina medmänniskor och
det handlar om etik. Att ta med sig skräpet och kasta det i en papperskorg
avslöjar faktiskt etiken i en människa. Om det inte ens är viktigt att plocka
upp efter sig hur ser man då på annat i livet och samhället? Handlar det bara om
att göra det man själv ha nytta av eller göra det JAG känner för. Struntar jag i
hur det ser ut efter mig så struntar jag väl i hur andra människor har det i
också.
Etiken sitter naturligtvis
inte bara om vi kastar skräp eller inte, det handlar om vilka ord vi kastar runt
omkring oss. Nu har det blivit inne att vara så fräck och elak som möjligt i
bloggar, sms och tidningskrönikor. Desto mer man talar illa om andra och
avslöjar förtroligheter ju mer uppmärksammad blir man.
Det handlar inte bara om att
vara elak man ska vara så fräck som möjligt och använda så mycket svordomar och
könsord som möjligt.
Javisst, är jag moralist, men
jag måste få fråga till vilken nytta detta är? Vilket föredöme ger det till unga
och finns det över huvudtaget någon etik i detta? Eller är man ung (som tydligen
är tämligen utsträckt period i livet) och arg så behöver man inte var etisk
eller tänka på andra.
För mig som medelålders tant
så känner jag oro. Var finns vänligheten, empatin, respekt och förtroendet för
varandra?
Om jag offentligt kan baktala
och smutskasta människor vad kan jag då göra i det fördolda? Vilket samhälle får
vi då?
En av sommarens sommarpratare
i P1 var rocksångaren Jerry Williams. Han var rolig och intressant att höra på
men vad som slog mig var att han berömde andra kollegor oavsett inom vilken
musikgenre de verkade inom. Det tycker jag är välgörande att höra och lite
avslöjande.
Jag tror inte att Jerry
Williams skulle kasta skräp i naturen heller, och jag tror att han vet att han
är ett föredöme, antingen han vill eller inte.
Nej, jag vet naturligtvis att
etik och moral är djupare än om man kastar skräp i papperskorgen eller hur man
använder ord, men håll med om att det är avslöjande. Tänk på det nästa gång du
ser en papperskorg
Ewa Sundkvist,
Kristdemokraterna