År 1810 blev en
invandrare vald att bli kung
Under den gångna helgen är det nog ganska många i Sverige
som suttit klistrade framför TV:n för att se bröllopet mellan kronprinsessan
Victoria och mannen av folket Daniel. De har säkert vunnit många hjärtan med sin
uppriktiga och öppna kärlek och vi har alla varit stolta, tror jag över att
Victoria valde en vanlig hygglig kille från Ockelbo.
Han vann säkert mångas hjärtan i sitt fina tal till
Victoria på bröllopsmiddagen.
Men tänk om Daniel hade varit, visserligen uppvuxen i
Ockelbo, men född i Burundi och adopterad av Eva och Olle Westling. En vanlig
hygglig kille, men färgad. Eller det räcker med att han hade kommit från södra
Frankrike, brunögd, svarthårig och endast fransktalande. Hade det varit lika ok?
Det var precis så Victorias anfader kom till Sverige, Jean
Baptiste Bernadotte. En invandrare från Frankrike som inte kunde ett ord
svenska. Och han blev kung!
Jag har suttit på många missionsmöten i mina dar och hört
gripande berättelser om missionärers arbete bland ”hednafolken”. Jag har sett
hur män och kvinnor gråtande gett av sina sista slantar för att gör livet
drägligare för människor långt borta. Det har funnits så mycket kärlek,
medlidande och barmhärtighet att brösten ibland har varit nära att sprängas.
Man har läst från missionsbefallningen i Bibeln om att gå
ut och göra alla folk till lärjungar, och kristna människor vårt land har älskat
människor i andra länder.
Men den senaste tiden har något hänt. Jag undrar vart
kärleken har tagit vägen? Nu har det kommit människor till vårt land från en del
av dessa länder och plötsligt är det som att kärleken har kallnat. Eller vad är
det som har satt igång något av en främlingsfientlighet i våra kyrkor? Var finns
nu tårarna, offerboxarna och engagemanget? Och varifrån kommer föraktet? Handlar
inte kristendomen om att älska varandra? Har jag inte lärt mig i söndagsskolan
att ”röd och gul och vit och svart, gör detsamma har Han sagt, Jesus älskar alla
barnen på vår jord.”
En del av de gamla söndagsskolbarnen har plötsligt börjat
sympatisera med Sverigedemokraterna, några som inte älskar alla barnen på vår
jord, i varje fall inte röd och gul och svart. Sverigedemokraterna ser det
mångkulturella samhället som ett hot mot Sverige och svenskarna. Eller är det
kanske så att Gud är svensk?
Vem har skapat människan? Som kristen tror man ju att det
är Gud och det fantastiska i den tanken är mångfalden i hela skapelsen. Titta på
naturen i denna tid, titta på mångfalden av blommor och växter. Titta på
mångfalden av människor, är det inte bevis på Guds fantastiskt stora mångfald?
Jag tillhör barnen som sjungit om hur Jesus älskar alla
barnen oavsett hudfärg. Därifrån har jag fått min människosyn. Jag har läst ur
Skriften hur Jesus älskar och förlåter i det oändliga, hur han ryter mot
orättfärdighet och när man ger människor olika värden, därifrån har jag försökt
att lära mig hur ett samhälle borde vara.
Därifrån hämtar också Kristdemokraterna sin inspiration,
att människan är skapelsens krona, unik och helt omöjlig att ersätta var hon än
är i livet och varifrån hon än kommer ifrån.
Ewa Sundkvist