Skillnad på tro och tro

Det var en het politisk diskussion. Alla partierna var representerade. Samtalet handlade om hur mycket det offentliga skulle ta ansvar för och hur mycket det privata kunde ta, eller marknadskrafterna som en del uttryckte det. Det blev lite spänt mellan oss deltagare och till slut spände en vänsterradikal ögonen i mig och frågade strängt: Tror du på marknadsekonomin?

Det blev dödstyst i lokalen. Jag kände att debatten hade blivit väl upphetsad och samtidigt skulle jag ge ett så ärligt svar som möjligt. Jag väntade några sekunder, sedan slog jag ut med armarna och tittade på min debattmotståndare med det största leende jag hade och svarade:

Nej, jag tror på Gud.

Först hände ingenting, sedan hände ingenting sedan gick luften ur oss alla. De övriga deltagarna blev så paffa att de spontant började skratta och nästan applåderade mig. Stämningen blev betydligt lättare och jag fick tillfälle att förklara mig lite tydligare.

Men det var det ärligaste svaret jag kunde ge och i det låg det mycket mer än vad de flesta anade.

En marknadsekonomi utan etik är livsfarlig för samhället och för människan. Om det bara är penningen som driver till framväxt och utveckling kommer många att duka under på vägen. Det gäller alla delar i livet och samhället, utan en etisk dimension är det lätt att trampa på i ullstrumporna utan att märka att man trampar på andra. Oftast ställer man etiska krav på den privata sektorn och det är naturligtvis viktigt men samma etiska krav måste absolut ställas även på offentliga, inte minst där eftersom det flesta av oss är hänvisade dit.

Denna tanke är så revolutionerande att en ekonom fick Nobelpriset för att han kopplade ihop ekonomi och etik. Men det tycks väldigt många ha glömt idag.

Ewa Sundkvist